Min tur
Jag vet inte om det är en bra känsla. Eller om jag borde göra som jag gör. Men jag tror att det är dags nu. Det är min tur att vara lycklig.

Detta är en bra vecka.
Måndagsmys, tisdagkväll i Skogstorp, Kvalitetstid med bästa brudarna ikväll, SSRmöte i Tingsryd imorgon, oplanerad helg.
En ledig helg. När hände det sist liksom???? :)
Puss!

måndag
galenskap
Hej jag heter Nina och idag är jag trött på allt.
allt.
allt.
Skjut mig i foten
Noll tålamod.
trust
det där med att lita på folk alltså. Hur svårt kan det va då?
Hello.
People are like songs, it’s true
Some seem dull at first but then they grow on you
Me, I’m like ”Can’t get you out of my head”
Annoying at times, but I make you wanna dance
But you are the only one I’ve met who’s ”God only knows”
I liked you the first time I met you
And it grows and grows and grows
Hello Saferide har återigen intagit mina öron.
tillbaka igen
Ge mig lite flyt.
Jag borde egentligen skriva av mig mer än vad jag gör. Men just nu försöker jag bara hålla ihop. För jag vet inte vad jag pysslar med...
vad händer?
samvetet..

Tvära kast
Hatar dagar som går från fantastiska till helvete på typ 2 sekunder.
Nytt jobb? Tack.
Malmö
Malmö dåja... Insåg väl för någon vecka sen när jag å Ida förstod att vår Lundatrip inte skulle bli av att nej. Jag kan inte vara hemma en helg. Jag vet inte vad det är, men jag har verkligen jättesvårt för att bara vara hemma.
Hur mycket jag än vill umgås med kompisarna i Växjö så orkar jag inte riktigt med... Jag behöver kontrasterna. Jobb <------> Helg.
Inget mellanting. Känns dock lite som att man alltid är på jobbet just nu. Helt jävla galet. Blabla. Jaddajadda.
Nu ska jag sova i vilket fall, Stina har redan gått å lagt sig, Martin o Richard sitter uppe å spelar tvspel. Godnatt.
Puss
Hej verkligheten
Hej och välkommen tillverkligheten. Realitycheck. Jäpp. Bra helg? Jäpp! Fantastiskt sällskap? Jäpp.
Ångerst ändå? Jäpp.
Igår var verkligen en av de roligaste utekvällarna på bra länge! Jag verkligen älskar mina vänner. De är ta mig tusan det bästa jag vet.
.
det går bra nu.
Morfar
tre år sen nu. och jag saknar dig precis lika mycket. det har inte blivit enklare. blir det någonsin det?
Imorgon är det tre år sen du somnade in. Igår var det tre år sen du åkte till akuten. Jag är så ostabil just nu.
Har hela tiden tårar i ögonen, men försöker att hålla skenet uppe..
Har lovat Mormor att komma ut och fika imorgon, vet inte hur det kommer gå.. Vill verkligen inte bryta ihop framför henne.. Nåja. Jag får försöka. Även om det är jobbigt..
Dessutom så har jag inget tålamod just nu, vilket definitivt behövs på jobbet. Jag blir knäpp..
Morfar. Jag behöver dig. 21 mars. 2009. Mer än tusen dagar utan dig..
